Våga vägra DNF!! Race report Trollhättan 6-timmars.

Jag hade redan förberett mig innan på att detta var en tävling som enbart skulle ses som ett riktigt bra träningspass. Visste att de inte hade chip utan istället hade de manuell klockning vid varvning. De verkade även sakna någon form av instrument för att informera att 6 timmar hade gått, sen visade sig även att de inte hade något mäthjul då vissa stod kvar i skogen efter de troligtvis stannat efter deras egna klockor slagit 6 timmar. Men de blev hämtade sen.

Innan start

Hur gick det då? Kom lite sent till start och hade inte tid att inspektera banan innan. 10.00 gick starten i behagligt löparväder; 14 grader, lite vind och solen sken då och då. Hoppades då att alla prognoser jag tittat på innan var fel.

Starten

Redan första varvet tog jag en omväg på cirka 300 m efter att jag följt snitslarna. Andra varvet tog jag en lite kortare omväg på kanske 50-100 m bara, sen hade jag förstått banan. Den bestod av grus, jord, gräs och asfalt. Gräset skulle senare visa sig farligt och avgörande.

Första timmen flöt på enligt plan och snittade 4:14 min/km.

Först timmen, medan familjen var kvar och vädret var bra.

Ingång till gräset.

När det fortfarande var gräs.

Sen kom regnet som utlovat.

Även andra timmen gick bra om man bortser från att samma skavsårs känsla som under Lejonbragden kom efter 27 km. Denna gång valde att byta ut mina orangea kompressionsstrumpor mot ett par vanliga samt ett par hemmagjorda calf sleeves och då gick svedan bort. Konstigt och bra att veta inför kommande tävlingar, snittade 4:15 min/km denna timme.

Både gräset och jorden blev mer och mer våt, lerig och tungsprungen då det regnade nästan konstant. Vid 44 km bytte jag min tröja som vi nu var väldigt våt samt att det blev kallt när nu vinden hade ökat också. 50 km passerades behagligt på 3:35, dvs. 4:18 min/km. Anledningen till tappet berodde mest på strumpbytet och tröjbytet samt underlaget. Hade km tiderna: 4:15, 4:18, 4:18, 4:23, 4:23 samt 4:13 min/km mellan tröjbytet vid 44 km till 50 km. Det var då det hände som tyvärr avgjorde. Så som banan såg ut gick man in på gräset efter en liten kulle och precis när jag skulle sätta ner min höger fot försvann den i sidled och jag parerade av ren reflex. Tyvärr högg det till i min högra baksida och jag tänkte NEJ. Det kändes inte som något gick utan mer som en sträckning eller att muskeln helt enkelt protesterade med att dra ihop sig. Bestämde mig med en gång att inte försätta då jag vet att jag hade försökt att ge allt som vanligt även efter detta och då fanns risken att det skulle bli värre eller att jag helt enkelt halkar igen. Jag bestämde mig också i samma stund att inte bryta då jag gjort det för många gånger (2) utan att gå resten.

Ett av mina märken i leran.

När gräset blev till lera.

Min familj var inne Trollhättan centrum vid denna tidpunkt och jag hade ändå hade fått vänta på dem samt jag hade lovat att skjutsa hem en av deltagarna. Jag hoppades också på att det skulle släppa eller i alla fall kännas bättre av att hålla igång istället för att bara sluta och sätta mig ner. Jag gick sakta till nästa varvning där jag smörjde in mig med voltaren och tigerbalsam samt masserade som bara den. Sen gick jag helt enkelt de 2 timmarna och 25 minuter som återstod av tävlingen. Baksidan kändes faktiskt bättre och bättre desto mer tiden gick. Såklart känns det otroligt tråkigt att inte kunna genomföra detta lopp när det nu kändes så bra fram till olyckan. Officiellt resultat vet jag inte om men min klocka säger runt 64 km om man räknar bort de felspringningar jag gjorde i början. Men jag tar med mig ett par positiva saker ändå:

Fick ett långpass på 50 km i bra fart.
Dryck, gel annan energi fungerade bra.
Träffade många trevliga ultralöpare som KG, Torill, Roland, Frank, Gerhard etc.
Skona var lika sköna som innan, Saucony Kinvara 3.
Sportglasögonen från X-kross satt på plats och var riktigt grymma. Skyddade mina ögon från regn och blåst samt gav en skön kontrast (som jag redan visste).
Fick ett kvitto på att jag är god för +83 km på 6-timmars.
Jag bröt inte!!

Nu när jag sitter och skriver detta känns låret helt OK efter förutsättningarna. Ska testa mer imorgon. Men jag håller tummarna, för det sista jag vill är att vara skadad och missa SM i augusti.