Äntligen en vanlig träningsvecka.

Äntligen kan jag lämna en riktig träningsvecka bakom mig. En vecka utan att hålla igen och försöka formtoppa inför helgens tävling. Med detta kommer även lite mängd i träningen och möjligheten att verkligen köra på måndag till söndag. Har även gett mig på ett litet experiment i form av annat upplägg på träningen. Innan har jag kört traditionella veckor med 2 kvalitetspass, långpass och distans däremellan. Intervaller i all ära men eftersom jag gillar att springa lite längre ifrågasatta jag detta under min skada. Kanske snabba, tuffa intervaller skadar mer än de smakar. Därav har jag nu ett upplägg där största delen av löpningen kommer ske i Steady-State stadiet. Detta form av löpning verkar vara ganska svårdefinierad men man kan läsa och lyssna på Greg McMillian hur hans syn är.

Jag tolkar det som att det är en fart precis under tröskelfart, dvs. en fart lite lägre än då mjölksyra börjar produceras. Ofta brukar man benämna den i % HRmax och då ligger den mellan 83-87 % av HRmax. Jag kör inte så strikt på puls utan ha översatt det till att en fart så nära tänkt maratonfart som möjligt, ibland långsammare och ibland snabbare mycket beroende på dagsformen. Gör jag ett test på McMillian running calculator och skriver i en tid jag gjort nyligen (15 km på 50.57) samt en måltid (Maraton på 2:38:00) hamnar farten som nedan.

Detta är lite för snabbt för mig som det känns just nu. Steady state pass ska hålla på mellan 30-90 min. Detta upplägg innebär även dubbelpass vissa dagar och det kan ibland vara svårt att få till. Ingen garanti att det fungerar men än så länge tycker jag inte att dessa Steady State pass sliter alls på kroppen.

Efter jag kommer springa många traillopp detta år gäller det även att vara flexibel och blanda mellan asfalt, trail och löpband. Till exempel försökte jag springa samma bana som Tuve Trailrun i fredags och det gick som det brukar när jag springer trail. Det vill säga ett antal felnavigeringar men fick till ett riktigt bra pass och många höjdmeter. En riktigt tuff och utmanande bana som gav bitvis mycket mjölksyra.
Veckan avslutades och med en underbart långpass. Gillar verkligen att springa i Vättlefjäll som jag nämnt några gånger innan. De andra gångerna har jag tagit bilen till Vättlefjällsstugan för att sen ge mig på leden eller någon av de andra spåren som finns där. Men i söndags tog jag det ett steg längre och sprang fram och tillbaka också. Detta gav 15,5 friska extra kilometer till de 27 som jag fick ihop i Vättlefjäll.

Veckans träning blev:

Måndag 4/5: