Racereport Stockholm Marathon 2016-06-04

Då var det äntligen dags för en av årets händelser, Stockholm Marathon. Har sen jag började springa haft en drömgräns på maraton, under 2 timmar och 40 minuter. Det vi i löparkretsar kallar sub 2:40. Två gånger innan har jag gjort försökt att nå detta tidsmål. 2012 gjorde jag ännu ett försök i just Stockholm Maraton. Har nämnt detta lopp innan och det kommer troligtvis gå till historien som det ”jävligaste” loppet. 4 grader, spöregn och by vindar upp mot 20 sekundmeter. Ändå gjorde jag min bästa tid någonsin 2:45:52 och ska jag vara ärlig så var det kanske väl ambitiöst att försöka nå ett mål som låg nästa 20 minuter under gällande personbästa som jag satt året innan i just Stockholm Marathon och var 2:57:19. Senare samma år sprang jag Göteborgs Maraton och höll länge 3:45 min/km tempo men var tvungen att bryta vid 35 km då jag det blev jobbigt att andas. Jag hade varit sjuk innan loppet och det var en chansning som inte höll. Nu var det då dags att återigen göra en attack. Åkte tåg upp på fredagen med min kompis och den obligatoriska pastasalladen intogs. Väl upp i Stockholm checkade vi in på hotellet för helgen, First Hotel Fridhemsplan. Helt okej hotell men med lite små rum visade det sig då inte ens toadörren gick att öppna helt utan att den tog i sängen. Jag har min kompis har bott ihop innan men denna gång skulle vi sova i separata sängar för första gången. Sen begav vi oss sakta mot Stadion och mässan. Det var varmt ute men ingenting jämfört med den bastu vi nu kom in i. Var hemskt varmt inne i tälten och tyvärr var mässan lika dålig som alltid i och med att Asics har monopol på Stockholm Marathon. Däremot fick jag hälsa på några jag känner så som Siri från Gaiasport (UD, GU etc.) samt Johan från Signsupply (Flipbelt, X-kross etc). Plötsligt braka himlen samman och det började ösregna och åska. Efter detta blev det svalare ute och det lågtryck som skulle komma kom. Skönt för oss som skulle springa. Kvällen tillbringades på Vapiano med pizza och öl på menyn som blivit en vana för oss.

Vaknade upp utvilad på lördagsmorgonen och frukosten intogs i lugn och ro. Började sedan ta på oss men tyvärr det viktiga första toabesöket inte lyckat. Tog tunnelbanan mot Stadion och gick in på Östemalms IP för ombyte och inlämning av kläder samt värdesaker. Tyvärr verkade inte som jag var den enda som hade misslyckats morgonens behov. Köerna var enorma till alla bajamajor och till slut hamnade jag i en dunge där jag fick göra mina behov. Kompisen skrattade bara och kallade detta för elitfasoner. Sen begav jag mig sakta in i startgrupp B där jag snabbt hittade många bekanta ansikten så som, Martin Yttring (denna maskin), Staffan Dahlgren (4:30 fart) , Fredrik Engdahl (Ultrafredrik) samt Fredrik Johansson (runningfrippe). Vädret var okej, kanske en 17-18 grader men soligt och vinden var stundtals ganska hård. Jag värmde upp lite och sen var det dags att göra sig redo. Eftersom jag inte var med i elitgruppen eller SM så ingick langning utan jag var tvungen att bära min egen energi. Fick nere 4 gels och 4 tabletter i mina grymma Gore-tights som har en ficka på varje ben, helt klockrent.

Tänkte göra som innan och dela upp loppet i delar:

0-5 km

Startskotten gick upp alla rusade iväg, tyvärr var det ganska trångt och man fick passa sig för att inte snubbla. När det väl släppte lite tog jag mig framåt i loppet och hamnade i ett för stunden behagligt tempo – cirka 3:35-38 min/km. Fram till 5 km gick det väldigt lätt och bra. Känslan att svänga in mot Kungsträgården var otrolig. Så mycket folk som skrek och hejade. Redan här blev det ganska mycket ensamlöpning. Första tabletten intogs. Första 5 km avverkades på 18:10 min.

5-10 km

Fortfarande en bra känsla i kroppen men absolut tar Västerbron ut sin rätt och det är svårt att bibehålla den snabba farten man haft innan. 36:50 stannade klockan på vid 10 km efter att ha mottagit folkets hejande vid Rålambshovsparken. Än har inte loppet börjat än på riktigt utan jag njuter mest hela tiden. Andra tabletten intogs.

10-15 km

Även denna sträcka gick bra även om Torsgatan är ingen lek och såklart ska även gata återkomma senare i loppet eller rättare sagt vid 39-40 km. Däremot är det ganska mycket folk vilket gör resan lite enklare. 15 km klockades på 55:22 min dvs. 3:41 min/km i snitt. Fick även i mig min tredje tablett.

15-21,1 km

Nu började det bli lite tungt. Inte för att min kondition är bristfällig utan jag kände lite smärta i höger rumpa. Denna smärta kom efter Göteborgsvarvet. Annars flöt det på hyffsat tills vi närmades oss Gärdet och vi tog vänster in mitt i mellan grönområdet. Tyvärr hamnade jag igen ensam på denna utsatta del av banan. Lite uppför hela tiden samt en motvind som ställde till det gjorde att mörka tankar började komma in i huvudet. Ändå så avverkades halvmaraton-markeringen på 1:18:24 h dvs. 3:43 min/km. Började redan här tappa lite men höll mig fortfarande inom ramen. Sista tabletten intogs vid 20 km. Men hoppade över saltgurkan som erbjöds.

21,1-25 km

Som jag nämnde innan hade jag börjat få mörka tankar i huvudet. Detta eskalerade nu när vi befann oss på banan tråkigaste sträcka. Helt folktomt och tråkigt helt enkelt. Vi 25 km var jag nära att bryta då det var tungt att springa samt att jag började få bra ursäkter till att avbryta då rumpan och höger lår gjorde sig påminda. Ursäkterna kunde låta; ”Det är okej att bryta för du känner av låret och vill inte orsaka en långvarig skada”. Men sen sa jag till mig själv. ”Vad fan! Du har åkt upp till Stockholm, har en bra tid på gång och det blir personbästa i vilket fall. Bit ihop bara”. 1:33:09 stannade klockan på vid 25 km, dvs. 3:44 min/km vilket tyvärr innebar att jag tappat lite ytterligare. Tryckte i mig min första gel vid 25 km och den gjorde underverk.

25-30 km

Förbi Skansen, Gröna Lund etc. gick det bra även om det är lite trixigt med delar av banan ihop med spårvagnsräls. Vid 29 km är vi inne på varv 1 igen och kommer in precis på rätt ställe dvs. vid Kungsträdgården och shit vilken känsla den infann sig i min kropp när alla skrek och hejade. 30 km avverkades på 1:52:20 h, dvs. 3:44 min/km. Den andra gelen intogs.

30-35 km

Nu hade jag tyvärr en liten dipp och var mer inne som gjorde att Söder Mälarstrand blev en tung historia och enklare blev det inte när Västerbron skulle bestigas för andra gången. Tyckte jag tuggade på bra men det gick långsamt tyvärr och även om halva bron är en nedförsbacke är det inte lätt att springa nedför efter 34 km. Men nu började jag se ljuset i tunneln, bara 7 km kvar när mattan korsades efter 35 km på 2:11:48 h, dvs. 3:46 min/km vilket innebar att det började bli kritiskt när det kommer till målet sub 2:40 som ger ett snitt på 3:47 min/km. Den tredje gelen intogs.

35-40 km

Vad ska man, hade inte publiken funnits hade jag inte orkar pusha mig sista 5-6 km. Hela tiden räknade jag hur snabbt jag behövde springa för att nå målet. Vet inte hur många gånger jag räknade om detta. Tunnelseendet infann sig och jag hade bara ett mål och det var att komma in i mål under 2:40:00 h. När jag sprungit 40 km stannade klockan på 2:31:29 som fortfarande är på målet och snittfarten var 3:47 min/km. Tog knappt en halv gel.

40-42,2 km

Fullt ös medvetslöst var det nu som gällde. Försökte ta ut steget och få upp farten och jag tror det gjorde marginellt. Men jag var trött och några sparade krafter fanns inte direkt att tillgå. Snart var jag inne på Stockholm Stadion och de sista 200 m innan mål gång. Jag försökte ännu en gång öka hastigheten men det var inte förrän jag kom in på upploppsrakan och såg klockan ticka upp från 2:39:50 -51 – 52… Nu la jag in den sista spurten och korsade mållinjen exakt på 2:40:00 som bruttotid men efter som jag visste att min nettotid skulle vara bättre visste jag att målet var nått!!! Jippie!!!

Hamnade i någon form av bubbla av lycka. Begav mig ner mot Östermalms IP och bara la mig ner och drack den otroligt goa alkoholfria ölen från Erdinger. Inväntade min kompis innan vi begav oss tillbaka till hotellet och pratade om våra upplevelser.

Summering:

För det Stockholm Marathons bästa hoppas jag att Asics betalar bra för sitt monopol för detta gör verkligen att mässan som brukar vara en trevlig upplevelse till en väldigt tråkig mässa. Det är mer reklam för andra lopp än utställare för löparrelaterande. En annan reflektion är att banan är ganska tuff, absolut lika tuff för alla som springer men ändå. När det gäller energi så skulle jag ha mått bättre av fler gels men med tanke på att langning inte var möjlig så hade jag inte möjlighet att ta mer mer om jag inte skulle ta på mig ett vätskebälte eller liknande. Värme och jag är inga vänner. Vet inte om det har med mina 85 km att göra men för mig är det otroligt jobbigt att springa i värme och sol. Tur att det var blåsigt tillfälligt så att kroppen kyldes ner titt som tätt. Jag ska inte klaga allt för mycket då jag nådde ett mål som jag länge inte trott var möjligt pga. den bristfälliga mängden av träning de senaste månaderna:

• v.18 87,7 km
• v.19 100,1 km
• v.20 59,8 km (Göteborgsvarvet)
• v.21 79,9 km

Men det gick med lite pannben och jävla anamma.