Vecka 3.

Det är så lite som behövs för att gnistan och motivationen ska kommer tillbaka. I mitt fall räckte det med ett brevsvar samt några få löppass som verkligen bevisar att det går åt rätt håll.

Fortfarande ingen svar från läkaren angående tid för kortisoninjektionen, men tror de nämnde att han skulle vara bortrest förra vecka.

Vecka som gick blev en bra träningsvecka ur ett helkroppsperspektiv:

Måndag (röd dag): 

Först rehab, sen löpning 10,1 km på 44:03 min vilket ger ett snitt på 4:21 min/km.

Tisdag:

Studsade upp ur sängen 05:00. 50 min crosstrainer följt av rehab på jobbets gym (Stenebygården).

På kvällen var det dags för Military fitness i Bunkern. Lätt löpning dit och hem samt cirka 70 min crosstraining. Här kan du se finishen som bestod av knäböj i grupp, tror det totalt blev 100+.

Onsdag:

Skrämmande likt tisdagen. Upp 05:00 för 40 min crosstrainer och rehab på Stenebygården.

Onsdagskvällen tillbringades i Bunkern för igen cirka 70 min crosstraining.

Torsdag:

Upp i ottan och 40 min crosstrainer samt rehab.

Kvällen tillbringades på Coop med familjen för veckohandling.

Fredag:

Trött som bara den. Gav mig sovmorgon till 06:20. 

Lunchspinning på Stenebygården var planerat. Ledaren var sjuk men fick äran att köra för de som ändå tagit sig upp till passet. Det blev ett intervallpass, uppv, 11x40s (räknade fel) med 20s vila, 2 min serievila, 10x40s med 20s vila, 2 min serievila, 4 min tungt med ökning var 20s, lätt vila och avslutningsvis 40s max, nedv.

Lördag:

Lätt distans på 12 km avverkade på 52:14 min vilket ger 4:19 min/km.

Väl hemma blev det samma rehabövningar som alltid.

Söndag:

Äntligen minusgrader. Lätt löpning till och från Bunkern där det hägrade ett cirka 85 min långt crosstraining pass.

Ska försöka hålla igen med löpningen så gott det går tills jag fått min behandling. Mycket kommer bero på om jag kommer upp på morgonen samt kommer iväg till Bunkern. Gör jag det är det substitut nog just.