Uppstått från de skadade.

Länge sen jag nu skrev ett inlägg på denna blogg. Anledningen är enkel, jag har varken haft någon av intresse att dela med mig och jag har inte heller känt för det.

Ska inte göra ett långt inlägg om hur min tid mellan mitt senaste inlägg (25 april 2014) och nu varit men det kan sammanfattas i orden HOPP OCH FÖRTVIVLAN. Vissa stunder har det känts bra och jag sett ljuset i tunneln medan andra dagar har det känts otroligt tungt.



Jag får tacka min envishet och den lilla hjärnskada som gör att det är allt eller inget som gäller för mig samt att jag har haft tillgång till den beryktade Bunkern. I just denna Bunker har jag tillbringat otroligt mycket tid. Har nästan kört all min rehabträning där och kompletterat det med Crosstraining Indoor pass.
Alla mina rehabprogram har jag fått av Marie på Elitrehab och det har fungerat ypperligt.

Följ gärna Military Fitness och Military Fintness Center "Kärra bunkern" på facebook om ni vill se vad de erbjuder.

Jag kan ärligt säga att utan den träningen hade jag inte orkat kämpa vidare med rehaben. Otroligt trevligt gäng av deltagare och instruktörer.

Jag har faktiskt tränat mer (i h) detta året än någon år innan.


Vecka 36 började jag ett "återgå till löpning" program och jag följde det till fullo. Detta har hjälp mig att successivt öka löpningen på ett kontrollerat sätt.

Nu de senaste veckorna har det verkligen släppt och jag springer så gott som smärtfritt. Det viktigaste är att jag har aldrig ont efter ett löppass.

Tittar man på sprungna kilometer har de ökat de senaste månaderna.



Nu får tiden utvisa vad framtiden kommer med.

Jag ska njuta av att kunna SPRINGA nu så mycket som möjligt men läxan är lärd och jag kommer alltid att ha någon form av styrketräning med planeringen framöver.

Inga kommentarer

Använder Blogger.