Självdiagnos i alla ära

Helgens misslyckande har inte släppt än. Ständigt återkommer jag till tanken, tänk om. Man kan helt enkelt säga att jag är i bearbetningsfasen. Kommer ta ett tag till innan det försvinner helt ur mitt huvud.

Jag har alltid varit snabb på att diagnostiserat mig själv när det gäller åtkommer som drabbat mig i min löpning. Inte för att jag är bäst på det, mer för att jag vill ha ett svar eller ett utlåtande med en gång. Jag vill inte vänta en till två veckor för en tid hos någon. I de flesta fall har jag haft rätt och kunnat starta min rehab med en gång. Som nu, jag har varit helt inställt på att det är falsk ischias som jag drabbats av. 

Ställde frågan om någon har erfarenhet av liknande skada på på ett forum och fick till svar av kunnig personer att jag bör kolla upp detta hos en idrottskunnig naprapat, då det det finns i teorin en möjlighet att en stram piriformis skulle kunna påverka ischias-nerven och på detta sätt ge en riktig nervpåverkan. Men det verkar också som att det finns väldigt lite vetenskap som bevisar att detta verkligen är fallet.

I och med detta beställde jag tid hos en rekommenderat naprapat. Det bästa vad att jag fick en tid redan på onsdag /(läs igår). Han kollade på min kropp ordentligt och jag fick göras diverse tester samt berätta om mina upplevelser. Domen jag fick var att jag troligtvis har en eller flera bristningar/försvagningar i höger baksida lår. Han nämnde att jag hade håligheter i mina muskler och det var troligtvis så att musklerna helt enkelt sa nej i söndags och protesterade. Sen konstaterade han att jag är otroligt stel i höft och säte.

Försökte verkligen ställa så mycket frågor som möjligt för att få svar på mina tankar. 

Efteråt kändes det skönt att fått en diagnos av en kunnig i ämnet och jag accepterade hans tankar och resonemang. Nu blir det återbesök på måndag och sen blir det rehab som gäller. Måste helt enkelt ha upp styrkan i baksidan och som jag sagt innan, löpning på riktigt kommer att ske när jag anser mig helt symptomfri. Har också bestämt att jag tar nu en vecka ledigt från allt vad som heter rehab och löpning.

Veckan i sig har varit väldigt lugn. Jag har semester denna vecka också, men min fru har börjat jobba. Det är jag och barnen som styr hemma. Skulle ljuga om jag sa att vi har bråttom på morgonen. Otroligt skönt att känna detta lugn.

I måndags gjorde jag ingenting förutom att njuta av mina barn och ledigheten. Såklart blev det mycket googlande och funderande kring loppet.

I tisdags var vi hemma, sen efter middag tog jag mig ut på en liten cykeltur. Stannade vid Göta älv och bara bearbetade alla negativa tankar.

I onsdags var vi hemma och sen tog jag cykeln till naprapaten, på hemvägen ville jag pigga upp mig lite så jag passade på att köpa en liten present till mig själv. Tur att han fick plats i barnstolen bak på cykeln.

Min nya kompis, bakstenen.

Idag åkte vi ut till en arbetskamrat, tanken var att fiska men detta ställdes in pga. ihållande regn. Istället blev det bad i badtunnan och det trettiofemgradiga vattnet. Mycket skönt och trevligt. Sen åkte jag in till stan för att träffa den manliga delen av familjen Brants för lite tjöt, mat och dryck.

Dubbelburgare, dvs. 2x200 g.

För Homer.

Mycket god, lokal ale

Resten av veckan kommer inte bli så mycket mer intressant. Kommer ta vara på den sista ledigheten, men på måndag kör vi igång igen. Både med rehaben och arbetet.

Avslutar med några bilder tagna av Johan Stegfors från Stockholm Ultra. Känslan jag hade innan fallet kommer jag absolut ta med mig i framtiden.